Orgelparty!

Halva högmässan goes mine. I söndags tog jag hand om halva kalaset själv - alltid lite småläskigt med all liturgi som ska spelas på rätt ställe, omregistreringar på två sekunder, tongivning åt prästen och preludier hit och dit till psalmerna. Men jag är rätt nöjd, förutom att introitus hamnade minst sagt i otakt med församlingssången på vissa ställen... Som postludium spelade jag Legend VII fr Oskarshamn, gick också bra förutom att kopplet krabbade lite och hackade några toner genom att envist vägra hålla sig nere.
I förra veckan satt jag och lekte lite för att hitta ett förspel till Jesus för världen, och landade på något ganska häftigt dataspelsduttande som jag bestämde mig för att spara till söndagens högmässa. Mamma gillade det iaf, och då är man ju alltid nöjd och belåten :)

Och nu är det bara sex dagar till MUT-provet! Kommer vara så fruktansvärt nervös alltså!!! Men sången och B-dur sitter iaf som det ska nu, frågan är bara vad nerverna har för effekt. För övrigt ska jag sjunga An Chloe, länkade den här som Song of the Day #4 för ett tag sen tror jag ifall ngn är intresserad :) Ändå blir nog musikteorin värst, sämst på det! Har försökt plugga lite nu på sista tiden, får väl se om det hjälper. Är nog ett hopplöst fall ändå :P Allt det där teoretiska inom musiken känns onödigt - det är ju spelandet som är det viktiga!
(Jaja, vet att det finns en massa bra grejer med att kunna teorin när man ska spela, bara lite tjurig ;P)

Till sist lite bilder från julkonserterna med elevens val i december. Miss 'em!<3


Absolut inga kommentarer...


Om ni aldrig har sett en levande gran förut, så vet ni hur de ser ut nu ;P

Och så en fin bild som jag tog i körkan häromda'n:



Ha det gött!

//Annawee

Dagens artist upptäckte jag konstigt nog bara för ett par veckor sedan, trots att han varit aktuell ett bra tag längre än så. Hade lagt in låten på MP3:n - och glömt bort den, såklart. Men en precis lika vanlig, seg morgon som alla andra, när jag satt på bussen mot skolan, slog det mig av någon anledning att det fanns en olyssnad låt på MP3:n. Så jag satte lurarna i öronen utan några större forväntningar; han var ju ändå bara en sån där tråkig tuggummipopkille som får alla tjejer på Allsång på Skansen att skrika sig hesa. Eller?

Nej, visade det sig. Eller jo, tjejerna skriker ju som galna, men det där med "tråkig tuggummipopkille" fick jag vackert ta tillbaka efter att ha tryckt på play den där morgonen. Låten skiljer sig rejält från min vanliga musiksmak, men eftersom den är så oerhört snyggt uppbyggd och har en cool text spelar det ingen roll. En av de få bättre låtarna i sin genre, tycker jag. Om inte den bästa.

http://www.youtube.com/watch?v=yDfT2xtO6Ss

P.S. De flesta av er har säkert hört låten tidigare, men jag vill bara meddela för säkerhets skull att den kan vara starkt beroendeframkallande och i sällsynta fall ge symptom som ofrivilliga sånganfall och glädjekänslor.

Ha det gött!

//Anna

Dagens irritationsmoment: När jag sitter och klinkar på mitt kära piano och då och då försöker mig på en snabb låt, för att om möjligt någon gång i denna världshistoria kunna spela i samma hastighetsklass som Han me' håret (Wells alltså), envisas mina farträdda fingrar med att trilskas något infernaliskt och prompt vägra att ställa upp för sin ägare. Garanterat tjurighetsframkallande, men låta sig besegras av strejkande kroppsdelar? Aldrig! 
Någon som känner igen sig, eller till och med har ett bra tips på hur man tillintetgör strejkande fingrar?? Är det skalnötning som gäller eller finns det några andra bra knep??

Ha det gött!
//Anna

En klassisk sak av Mozart vid namn An Chloë som jag sjöng på en konsert i torsdags kväll. Och VARFÖR ska det vara så svårt att få lite power i de låga tonerna när man sjunger i falsettrösten, medan de höga sitter som en smäck?

http://www.youtube.com/watch?v=czxsbkM2JLk&feature=related

Ha det gött!

//Anna


Den där pianisten i bakgrunden är misstänkt lik en bläckfisk alltså...

Tjo i boet därute, hoppas allt är till belåtenhet! Tycker att det börjar bli daxx för nästa låttips igen, så here we go:

Precis som jag sa sist, blir dagens låt You're gonna go far, kid av Offspring. Motiveringen blir något kortare än sist: ENERGI!

Enjoy yourselves:
http://www.youtube.com/watch?v=fRxHHZEqwpw&translated=1

Ha det gott, igelkott!
//Anna

Lose Yourself med Eminem är inte bara dagens, utan veckans, månadens, ÅRETS låt (tillsammans med You're gonna go far, Kid av Offspring som jag ska länka snarast möjligt;P). Vet inte riktigt vad som gör denna låt så bra, antagligen främst en kombination av en härlig rytm och en fantastisk text. Dessutom är det något speciellt med låtens attityd, kan inte sätta fingret på vad riktigt. 

Kan tänka mig att det finns en del fördomar om Eminem: Det enda vissa människor vet om honom är nog att han varit drogmissbrukare, och drar därför slutsatsen att hans musik (och dess kvalitet) helt utformats därefter.
Fel, säger jag bara. Så fruktansvärt fel. Han skriver texter som biter sig fast, som alla kan känna igen sig i - till och med en tonårstjej från de småländska skogarna som aldrig ens smakat en cigarett och alltså lever ett helt annorlunda liv än han har gjort.

Måste nog erkänna att jag, innan jag gick djupare i Eminems musik, också hade en del fördomar om hiphop - var t.ex. stensäker på att "det är inte lönt att lyssna på - allt låter ju likadant! Är ju inte ens musik, för 17, bara en massa meninglöst tjafs." Så tycker jag fortfarande om en del hiphop. Men Eminem har rusat långt utanför den kategorin, det är verkligen något särskilt med hans musik. Curtain Call (en av hans plattor) är, såvitt jag för tillfället vet, den enda platta där alla, precis alla låtar har det där lilla extra. Du har hört det förut: Nån poppis artist släpper en CD med en eller ett par megahits, resten fastnar inte överhuvudtaget utan verkar bara vara ihopsnickrade för att komplettera en skiva och göra släppet möjligt. Men precis exakt varenda en av Curtain Calls låtar är unika - något hos varje låt gör att man vill höra mer. Om någon där ute möjligtvis polar med kungen av hiphop kanske ni kan ge mig svaret på frågan: Hur 17 gör han?

Ska sluta tjata nu, tror att budskapet har gått fram rätt tydligt. Här har ni i alla fall länken till Lose Yourself - lyssna, njut och släng in en kommentar med era åsikter!

http://www.youtube.com/watch?v=xFYQQPAOz7Y&translated=1

Ha det gött!
// Anna

Gymnasieval: NV-NV på Katedral - YES!
Musiktillägg: VET INTE!

JA!:

¤ Mkt musik på skoltid och inte bara pluggpluggplugg.
¤ Massa nya kompisar med samma intresse.
¤ Nya instrument-och sånglärare med annorlunda synsätt - ombyte förnöjer(?)
¤ Nya erfarenheter.
¤ Orgelutskottet ;P

NEJ!:

¤ Kommer sakna härliga musikskolan och alla fina människor där!
¤ Smidigare att ta orgellektioner 1km hemifrån än 3mil bort.
¤ Kan inte välja till lika många kurser (och SPRÅK!) som jag skulle vilja.
¤ Kan inte få fulla meritpoäng.

HJÄLP MIG!

/Anna

P.S. Kan man söka MUT och sedan tacka nej ifall man kmr in??

Tänkte testa ett nytt koncept och med jämna mellanrum länka en låt som betyder ngt extra för mig här på bloggen. Dels för att dela ut lite lyssningsinspiration och dels för att ge mig själv en anledning att blogga lite oftare ;P

Hursomhelst, dagens låt blir Always with me, always with you av Joe Santriani. En instrumental godbit som helt enkelt är för fin för att inte lyssna på, den som trodde att elgitarr bara är känslolöst ös är härmed motbevisad;P Dessutom är det just denna låt som jag håller på att nöta sönder min nyinköpta elgitarr med... För att vara lite extra snäll får ni den långa versionen:

http://www.youtube.com/watch?v=b1DzRb4DHGw&translated=1

Lyssna och njut!
/Anna