Orgelparty!

Dagens irritationsmoment: När jag sitter och klinkar på mitt kära piano och då och då försöker mig på en snabb låt, för att om möjligt någon gång i denna världshistoria kunna spela i samma hastighetsklass som Han me' håret (Wells alltså), envisas mina farträdda fingrar med att trilskas något infernaliskt och prompt vägra att ställa upp för sin ägare. Garanterat tjurighetsframkallande, men låta sig besegras av strejkande kroppsdelar? Aldrig! 
Någon som känner igen sig, eller till och med har ett bra tips på hur man tillintetgör strejkande fingrar?? Är det skalnötning som gäller eller finns det några andra bra knep??

Ha det gött!
//Anna

En klassisk sak av Mozart vid namn An Chloë som jag sjöng på en konsert i torsdags kväll. Och VARFÖR ska det vara så svårt att få lite power i de låga tonerna när man sjunger i falsettrösten, medan de höga sitter som en smäck?

http://www.youtube.com/watch?v=czxsbkM2JLk&feature=related

Ha det gött!

//Anna


Den där pianisten i bakgrunden är misstänkt lik en bläckfisk alltså...

Tjo i boet därute, hoppas allt är till belåtenhet! Tycker att det börjar bli daxx för nästa låttips igen, så here we go:

Precis som jag sa sist, blir dagens låt You're gonna go far, kid av Offspring. Motiveringen blir något kortare än sist: ENERGI!

Enjoy yourselves:
http://www.youtube.com/watch?v=fRxHHZEqwpw&translated=1

Ha det gott, igelkott!
//Anna

Lose Yourself med Eminem är inte bara dagens, utan veckans, månadens, ÅRETS låt (tillsammans med You're gonna go far, Kid av Offspring som jag ska länka snarast möjligt;P). Vet inte riktigt vad som gör denna låt så bra, antagligen främst en kombination av en härlig rytm och en fantastisk text. Dessutom är det något speciellt med låtens attityd, kan inte sätta fingret på vad riktigt. 

Kan tänka mig att det finns en del fördomar om Eminem: Det enda vissa människor vet om honom är nog att han varit drogmissbrukare, och drar därför slutsatsen att hans musik (och dess kvalitet) helt utformats därefter.
Fel, säger jag bara. Så fruktansvärt fel. Han skriver texter som biter sig fast, som alla kan känna igen sig i - till och med en tonårstjej från de småländska skogarna som aldrig ens smakat en cigarett och alltså lever ett helt annorlunda liv än han har gjort.

Måste nog erkänna att jag, innan jag gick djupare i Eminems musik, också hade en del fördomar om hiphop - var t.ex. stensäker på att "det är inte lönt att lyssna på - allt låter ju likadant! Är ju inte ens musik, för 17, bara en massa meninglöst tjafs." Så tycker jag fortfarande om en del hiphop. Men Eminem har rusat långt utanför den kategorin, det är verkligen något särskilt med hans musik. Curtain Call (en av hans plattor) är, såvitt jag för tillfället vet, den enda platta där alla, precis alla låtar har det där lilla extra. Du har hört det förut: Nån poppis artist släpper en CD med en eller ett par megahits, resten fastnar inte överhuvudtaget utan verkar bara vara ihopsnickrade för att komplettera en skiva och göra släppet möjligt. Men precis exakt varenda en av Curtain Calls låtar är unika - något hos varje låt gör att man vill höra mer. Om någon där ute möjligtvis polar med kungen av hiphop kanske ni kan ge mig svaret på frågan: Hur 17 gör han?

Ska sluta tjata nu, tror att budskapet har gått fram rätt tydligt. Här har ni i alla fall länken till Lose Yourself - lyssna, njut och släng in en kommentar med era åsikter!

http://www.youtube.com/watch?v=xFYQQPAOz7Y&translated=1

Ha det gött!
// Anna